Varning för ras

I morgon blir Moa 3 veckor redan, dagarna går så fort. Vi har varit hemma från sjukhuset i en vecka nu, och det tar verkligen tid att landa och komma på fötter. I alla fall för oss. Man ska lära känna varandra samtidigt som det vi har varit med om börjar komma ifatt oss. Det är jobbigt och jag känner att det tar tid, men det får det väl göra. En dag i taget.

Just nu känns det bäst att göra bloggen lösenordsskyddad. Så vill ni, lämna en kommentar med mejladress så skickar jag över en inbjudan till bloggen.

Må så gott.